min mor

ok, jag har nyss varit med om en hemsk, HEMSK händelse som förmodligen har traumatiserat mig for life. vad som skedde var följande:

jag (minna) rotade runt i min gamla garderob på övervåningen och testade diverse klädesplagg, in kommer min mamma, petar på min uppsvällda mage (min mage har en förmåga att bli gigantisk ibland när jag ätit mig proppmätt)

"vad är det där?"
"min mage.."
"den ser misstänksam ut!"
"ser min mage misstänksam ut?" (jag anade genast att det här samtalet skulle leda till något unpleasent)
"ja, JAG skulle då inte bli ledsen!!"
"VA? skojar du med mig?!"
"nää.."
"UUUUÄÄÄÄÄH, gå härifrån!!"
"det är väl inget fel på att vilja ha barnbarn!"
"du kommer inte få några barnbarn!! inte nu iaf.."
"jaja, jag SKA gå nu."

sen gick hon därifrån helt nöjd och jag stod kvar ÄCKLAD, FÖRNEDRAD!! GAAH, JAG KÄNNER MIG SMUTSIG!! hur kan hon säga nåt så elakt? hur kan hon ens tycka att jag borde vara gravid, jag skulle hellre äta ett barn än att föda ett, jag är ju ett barn själv for god's sake!! vad är det här? så det är dags nu? har jag magiskt passerat gränsen för barnafödaråldern? ena dagen tjatar hon på mig att jag ska ha halsduk för det är kallt ute och att jag inte ska glömma äta lunch och nästa dag är jag tydligen mogen nog att bilda familj!! "åh, nu är vår dotter snart 25 år, hon borde krysta ut några minna-miniatyrer!" FYFAAAAN. jag vill krypa ut ur mig själv och UÄÄ, jag vet inte, hur kan man göra så här mot sitt eget barn? jag ska adoptera bort mig själv. godnatt.

jag kommer aldrig mer använda min "knocked up"-tshirt, FUCK, det skämtet var såå kul..

ps. jag och ida har fått en lägenhet i hammakullen ds.