i'm a fitnessgirl

detta har hänt:

ida och emil har kommit hem från bali, ida har naturligtvis lyckats dra med sig nåt djungelvirus som hon smittade mig med, så nu har jag sketont i halsen är täppt i näsan och snarkar när jag sover (enligt fredrik iaf, men alla vet ju att han är den senaste generationen av en lång rad lögnare), min morbror i finland har dött vilket leder till att jag och min familj ska åka till finland på onsdag, jag har sett alla kyle xy-avsnitt som existerar OCH fullföljt ett medium spinningpass!! (inte samtidigt då)

fattar någon vad detta innebär? JAG ÄR FUCKING FITNESS!! jag ville inte ens dö eller skjuta instruktören med ett armborst (vilket jag hört ska va den normala reaktionen) däremot kunde jag typ inte andas i slutet, jag trodde verkligen jag hade sämst kondition i hela världen, men det kanske jag inte har då..
ok, det hade förmodligen varit mycket mer plågsamt om inte mattias genomfört passet iklädd en svart och neongrön tight spandexoverall.
så här ligger det till, jag och mattias har bestämt att vi ska bli training buddies, eftersom det är tråkigt att träna själv och näst intill omöjligt att få diverse fingrar ur rumpan ( om man nu har dom där) och ha tillräckligt med disciplin för att åka och träna själv. i detta trainingbuddy-avtal ingår även en dare som går ut på att vi turas om att ta med ett motbjudande klädesplagg som den andra måste ha på sig under träningspasset, om man vägrar ta på sig plagget i fråga blir man dödad och uppäten av grådvärgar.
jag tänkte va schysst i början och mjukstartade genom att ta med ett par orangea benvärmare till mattias, men eftersom mattias är rakt igenom ond fick jag genomföra nästa träningspass iklädd en flytväst!! egentligen hade jag tänkt att spara overallen, eftersom den typ är det bästa av allt, men jag var tvungen att hämnas, vilket jag nu i efterhand inser kanske var lite dumt, för nu har det hela höjts till en så hög nivå att jag förmodligen kommer tvingas träna inkletad i bajs nästa gång..

gaah, jag kan inte skriva, vet inte vad det är med min hjärna, det tog evigheter bara att få ihop detta och nu vet jag knappt vad jag skrivit. känns som jag uttrycker mig som en ost. jag kanske borde gå och lägga mig. farväl.